Det gick inte som jag ville.

 

Tudor som var så snäll och trevlig ute blev som förbytt när han kom in i ett hus. Först var han hos en kille som hade en 7 årig schäfertik sen tidigare, dom lekte och hade kul utomhus men när dom kom in och det ringde på dörren så började schäfern att skälla och då gick Tudor upp i stress och började bråka med henne och han gav sig inte.

 

Han kom då tillbaka till hundpensionatet, där han nu kände sig hemma efter att ha varit där några veckor. Sedan hittade vi den perfekta familjen. Dom har haft en rottis tidigare, han tränade och tävlade med den och hon håller på att träna upp familjens hund till vårdhund. Båda vet vad det betyder att ha hund, dom har haft rottis tidigare och är vana att träna hund. Perfekt! Allt kändes jättebra och jag hoppades verkligen på den här familjen. Sagt och gjort så skulle dom ha Tudor på prov över helgen men det gick inte som förväntat.

 

Han fungerade jättebra utomhus men så fort han kom in blev han som ombytt. Försökte dom ställa krav på honom så började han bitas igen, han klarade bara av att göra det jag hade lärt honom med sitt, ligg och nosduttar. Men inkallning gick inte och inte nått annat heller då bara försökte han bitas. Katterna jagade han och droppen var nog nådd när han försökte bita deras 8 åriga dotter. Nu hände ingenting som tur var men en 6 månaders rottis kan bitas ganska hårt och man kan inte ha kvar en hund som försker bita barn och dessutom svarar upp när man säger åt honom.

 

Det var med sorg i hjärtat som mamma fick åka till veterinären och avliva honom. För hur hårt det än låter så är det ändå det som är det bästa för hunden i långa loppet, det tyckte ägarna också. Annars hade risken blivit att han vandrat från hem till hem och blivit en tvångsbitare och det är bättre att ta bort en hund innan han hinner göra någon riktigt illa.

 

Jag kommer sakna dig Tudor men jag hoppas du har det bättre där du är nu! <3