Att gå in några timmar en löragkväll på jobbet för att en arbetskollega ska kunna åka iväg och äta middag med sina vänner känns helt ok. Jag känner mig som en väldigt snäll arbetskamrat plus att jag tycker det är ganska mysigt att vara på jobbet på helgerna. Ingen stress och alla är så glada och nöjda. :)

 

I morgon ska jag och Vips iväg och tävla agility igen. Jag är laddat på att få visa vad vi kan!! Nu vill jag sätta den där nollan!

 

Fast samtidigt så satt jag och la upp en plan i mitt huvud idag. Vi är i klass 2 och har ingen brottom upp i klass 3. det är i 2:an vi kan vara kvar en stund, bli riktigt sammankörda och ösa på. För att sen när pinnarna kommer vara redo för klass 3 och kunna konkurera där.

 

Jag har några saker kvar på min lista som jag vet att vi inte kan än, som jag tycker man ska kunna i klass 3. Slalom är ett av dem. Jag vill ha ett självständigt slalom där jag verkligen litar på honom. Vi är inte där riktigt än och jag stötar honom i slalomet. Antagligen är det mest för min egen del som jag gör det, han kan fixa det jättefint på träning helt själv. Men eftersom vi har haft lite strul med just slalom så vill jag vara säker på att det inte blir en massa onödiga diskussioner utan vi bygget på vårt självförtoende tillsammans sakta men säkert.

 

Detta är något jag har en plan på att vi ska träna i vinter. Även snabba banor med mycket handling blandat med att han ska vara självständig på kontaktfält och hinderär något jag har tänkt lägga mycket tid på.

 

Fast sakerna som jag har på min lista bockas sakta av, fy tusan vad ni andra kommer få se upp på banorna, för sätter vi en nolla är vi ruggigt farliga!!!