Gud vad jag känner mig som en person som andra uppfattar som jobbig och omständig ibland. Nu gäller det framförallt min utbildning till att bli lydnadsinstruktör. Jag har läst en utbildning för några år sen och sen dess har dom tydligen ändrat kursinnehållet så nu gäller inte den. Efter många telefonsamtal, skickade mail och lite jävlar anama så gick det att fixa så jag skulle kunna komplettera bara de delar jag inte hade gått istället för att behöva gå om allting. Sagt och gjort så anmälde jag mig till utbildningen, fick dem att ha ett möte ang. hur mycket jag skulle betala för att gå bara vissa delar av utbildningen och talade om vilka delar jag skulle gå.

 

Väl på kursen så blir det inte riktigt som jag tänker mig, min kursledare har inte riktigt bestämt sig för hur han ska lägga upp kursen så det slutar med att jag nästan går hela kursen ändå pga dålig planering antar jag. Jag har då i alla fall läst in 3 av 4 delar som jag ska göra. Nu börjar nästa kurs och samma procedur uppstår igen. Jag skickar mail, ringer och tar reda på information om vad jag ska göra. Valpdelen är den jag har kvar.   

 

Efter många vändor fram och tillbaka så visar det sig att instruktören den här gången inte kommer dela upp det i olika delar överhuvudtaget utan köra allting som det kommer och jag kommer behöva vara med på alla delar - alltså i princip gå om utbildningen! Jag har då tagit reda på att en annan klubb kommer annordna enbart valpdelen och det känns perfekt för mig eftersom det bara är den jag behöver och vill gå!

 

Nu börjar då nästa process att försöka byta till en annan utbildning, från en hu-klubb till en bk-klubb, få tillbaka min anmälningsavgift och betala nästa kurs istället. Fler mail och några telefonsamtal. Jag känner hur irritationen börjar växa hos folk att jag är så omständig - varför kan jag inte bar nöja mig med det som erbjuds?

 

I skrivande stund har jag kommit så långt att jag har fått ett ok att byta utbildning men vet inget om hur det kommer bli ekonomisk, det måste ske ännu ett extrainsatt möte ang. det.....

Jag känner lite så att just nu så orkar jag inte bråka mera, jag får väl lägga ut 1500 kr extra på nått jag inte ens kunde gå pga att de inte kunde erbjuda mig det jag ville ha trots att jag redan innan hade frågat om det gick att göra och då fick ett ja av dem.  

 

Ibland så önskar jag som sagt att jag kunde vara lite mer som alla andra....Men vid närmare eftertanke så tror jag att livet skulle vara ganska trist då och man skulle aldrig nå sina mål!!

Så nu hoppas jag att jag når mina mål, varesig det blir några kronor fattigare eller ej :)